Återkomsten

Hej tre månader senare!

Jag försvann härifrån när tiden inte längre räckte till. Har börjat arbeta extra på IKEA igen så nu befinner jag mig där varannan helg. Plus att jag har fått jobb på en byrå inom min nya bransch(!!). Är så jäkla glad. Det är verkligen utvecklande att få testa mina kunskaper i praktiken, och lära mig massor med nytt såklart. Ska dock erkänna att det är faktiskt lite kämpigt att få livspusslet att gå ihop med skola, två extrajobb, familj, träning och vänner. Känner mig lite otillräcklig då och då. Försöker att komma ihåg att detta bara är under en kort period i livet. Snart har vi gått två terminer av tre i skolan, vilket betyder att det bara är praktiken kvar efter det.

Just nu är vi inne på första veckan av vårat examensarbete. Jag ska tillsammans med min grupp skapa en digital lanseringsstrategi för Babas nya restaurang som öppnar i Nacka Forum under juni. Varing för många bilder på hamburgare!

babas hamburgare
cappuccino

kaffein högdalen
frida

Inskolning

Dagens mest spännande händelse – när lastbilen kom med mat till förskolan. Hur söta var dom inte? I sina små overaller och stora vantar stod alla och vinkade när han kom. Måste varit dagens höjdpunkt för chauffören också 🙂

Jag är med Milo på förmiddagen och sen byter Max av så jag kan åka till skolan. Det känns jättekul att vara tillbaka och i slutet på lovet längtade jag faktiskt dit! Det om något är ju ett bra tecken på att utbildningen känns helt rätt. 🙂

<3

Min dag i bilder

Såhär såg det ut i mitt knä igårkväll. Har bestämt mig för att inte äta godis under januari. Jag är verkligen en riktig gottegris och får ofta i mig alldeles för mycket godis under helgerna. Inte för att chips är nyttigare, men det ger mig iallafall ingen sockerkick som jag sen saknar hela veckan.
Jag och Max har börjat kolla på en miniserie på Netflix som heter Manhunter: Unabomb. Den är faktiskt riktigt spännande och bara åtta avsnitt tror jag.

Idag Milo började med alla hälla ut varenda kloss på golvet och börja bygga torn!


Sen gick vi en promenad på förmiddagen när det var dags för Milos vila. Det var så kallt så kinderna tappade känseln, men annars var det mysigt haha. Äntligen visade sig solen för första gången på länge.

Medan Milo vilade så städade jag bort julen. Det kändes faktiskt lite skönt. Nu längtar jag till rutiner igen!


Sen åkte jag till gymmet och tränade ben. Att jag kom igång med träningen på riktigt har gjort att jag mått väldigt mycket bättre i mig själv. Jag känner mig piggare, starkare och får mycket egentid.
Flera studier visar på att träning ofta har en mycket positiv påverkan på nestämdhet. Så känner du dig nere så gå ut och gå en promenad eller rör på dig! Jag var så dålig så att träning inte kunde hjälpa mig mer än att hålla mig ovanför vattenytan. Men vid en annan grad av depression kan det vara mycket effektivt. Prova! Vem mår inte bättre efter en promenad med en bra podd eller musik i öronen?


Sen var vi hos några kompisar som på julafton fick en liten flicka. Så liteeeen och gullig. Hade helt glömt bort hur små och pluttiga spädbarn är. Tiden går så fort!
Efter det åt vi middag hos mina föräldrar och här ligger jag nu, med benen uppslängda i Max knä. Milo leker med sin moster och mormor. Är så tacksam att ha familjen så nära och engagerade i våra liv. Är mycket väl medveten om att alla inte har det så och det är absolut inget jag tar för givet.

Hoppas ni har haft en fin helg! Imorgon uppdaterar jag om hur det gått på förskolan… 🙂

Namnlappar

Inför inskolningen så måste jag namnmärka alla Milos kläder så dem inte kommer bort. Mickis tipsade om dem här i sin blogg och jag var tvungen att beställa dem. Hur söta? Du kan välja både motiv och bakgrund själv.

Extra plus också för att dem inte behöver strykas fast utan du fäster dem som vanliga klistermärken på märkes- eller tvättlappen.

Finns att beställa här!

Tack tack tack!

Jag vet knappt vad jag ska skriva idag. Tack tack tack för all otrolig respons jag fått sen jag publicerade inlägget igår. Varenda kommentar och meddelande betyder så otroligt mycket och gör mig ännu stakare i det här.
Tänk att vi är så många som går runt och delar dessa känslorna utan att vi vet om det. Nu blickar vi framåt och tillsammans hjälps vi åt att sluta skambelägga psykisk ohälsa.

Vill ni att jag skriver mer om det här? Vill inte driva en blogg endast om psykisk ohälsa, det skulle bli alldeles för deppigt. Men tänker att det kanske kan vara intressant att läsa mer? Både för dem som själva känner sig träffade, men också för dem som kanske har någon psykisk sjuk i sin närhet som behöver vara extra uppmärksam?

Och åter igen – världens största TACK! Igår mådde jag bra, men idag mår jag ännu bättre. Så jävla härligt.

Kram till varenda en av er! Ta hand om varandra. <3

Min hemlighet

Förra året var mitt nyårslöfte att jag skulle bli frisk. Frisk från vadå undrar ni nu såklart.
Jag var deprimerad.

I över sju års tid gick jag runt och mådde otroligt dåligt, men jag visste inte om att jag var sjuk. Jag trodde helt enkelt att jag var tvungen att gilla läget och leva med skiten. Tills en dag då jag tillslut vågade öppna upp mig för en vän och berätta hur jag mådde på riktigt. Under den glada ytan (som väldigt ofta sprack när jag var ensam). Utan henne hade jag aldrig förstått att jag var sjuk, och utan henne hade jag aldrig tagit hjälp och blivit frisk. Jag är dig evigt tacksam. Du vet vem du är. <3

Den här texten är en del av ett hemligt dokument som jag skrev i januari 2017.

”Jag har länge känt att något måste ju vara fel på mig. Det kan inte vara normalt att känna sig ledsen hela tiden. Även fast jag är ledsen så kan jag skratta och vara glad, men alltid bara för stunden. Kanske någon minut, halvtimme eller timme om någon berättat ett roligt skämt eller så. Men sen blir jag nedstämd igen. Som att mitt standardhumör är att vara ledsen medan alla andras är att vara glad. Men hur fan kan man vara ledsen när man har världens bästa sambo, bor i ett fint hus, har fått barn och bara borde njuta av livet??? Jag har ju inget att klaga på. Det finns ju dem som har det mycket värre än vad jag har. Människor svälter och dör i krig och här sitter jag i en soffa i trygga Upplands väsby och mår skit.

För några dar sen berättade jag för X hur jag egentligen mår. Hon hjälpte mig förstå att jag är sjuk. När jag kom hem googlade jag på depression och kom in på en sida där det var olika symptomer på uppradade. Jag kände igen mig i nästan alla!! Aldrig tidigare hade jag kunnat sätta ord på hur det kändes men där gjorde någon annan det åt mig. Efter det tillfället började jag Googla då och då, och ju mer jag Googlade desto säkrare blev jag. Jag är deprimerad. Tror det var en månad sen ungefär (november/december 2016). När jag förstod att jag har en sjukdom förstod jag även att man behöver inte må såhär. De flesta sjukdomarna går ju att bota. Så jag bestämde mig för att efter nyår MÅSTE jag ta tag i det här. Jag kommer inte kunna bli frisk på egen hand. Depressionen kommer inte gå över av sig själv och jag har redan provat samtalsterapi som inte hjälpte mer än för stunden.”

Så efter nyår förra året så bestämde jag mig för att sluta låtsas som att allt är bra och istället våga ta hjälp. Jag fick via kontakter hjälp av en fantastisk läkare på en mottagning specialiserad på psykisk ohälsa. Han förminskade inte mina problem utan tog dem på största allvar. Det märktes att han var kunnig och vi hade ett långt samtal om de senaste åren och vilka situationer som fick mig att få extra mycket ångest. Han fick mig även att förstå att depression är som vilken sjukdom som helst, bara det att den inte syns utanpå.
Jag fick genomgå olika tester och ta blodprovet för att utesluta andra sjukdomar. Tillslut blev jag diagnosiserad med depression.
Den dagen fick jag antidepressiva läkemedel utskrivna och det förändrade mitt liv bara på några dagar. Det kanske låter absurt men det är sant. Min hjärna hade slutat producera glada känslor i min kropp för den hade brist på ämnet som kunde hjälpa den att göra det.

Nu har det gått ett år och fortfarande har jag inte berättat det här för någon för jag skämts så mycket. Men att jag skäms och inte pratar om det leder bara till att fler psykiskt sjuka fortsätter att känna samma skam.

I dokumentet skrev jag också att jag förhoppningsvis kommer kunna berätta för andra om min historia när jag blivit frisk och fått distans till sjukdomen – och där är jag idag. Genom att dela med mig av min historia så hoppas jag på att kunna hjälpa någon annan att känna sig mindre ensam. Det finns hjälp att få bara du vågar ta modet till dig och söka hjälp. Orkar du inte själv så berätta för någon i din närhet som du litar på. Eller skriv till mig.

Mitt nyårslöfte i år är att börja prata om min psykiska ohälsa och göra det jag kan för att bidra till att det blir mindre tabubelagt.
Depression är en av våra vanligaste folksjukdomar men ändå är det få som pratar om det.

Idag mår jag bättre än någonsin. Jag är frisk och mår bra!

Nytt år – nytt nyårslöfte

Halloj!

Just nu så njuter jag av de sista lediga dagarna hemma med Milo. Nästa vecka ska vi börja skola in honom på förskolan. Stora killen! Det känns som ett så himla stort steg, men är säker på att det kommer gå bra.

Har ni några nyårslöften? Jag har ett! Har tänkt att skriva ihop ett inlägg om det. Om jag vågar… Men för att hålla mitt nyårslöfte det här året är jag tvungen att VÅGA! Så det kommer. Snart.

Kram!

God jul!

Hoppas ni har en underbar dag med nära och kära, oavsett hur ni väljer att fira. Imorgon åker vi till Dalarna för att fira ännu en julafton. Det är snö där så vi får en vit jul också, så mysigt.

Nu ska jag återgå till julfirandet och kolla på Tomten är far till alla barnen.

Ta hand om varandra!

❤️

Makeover

Idag fick jag nog av våran byrå på övervåningen som bara samlade skit. Eller rättare sagt så var det ett ställe där jag la all ren tvätt som jag inte orkade vika in för tillfället…

Köpte en tavla och dekorationer att piffa upp byrån med så nu går det inte längre att lägga någon tvätt där. Visst blev det bra? 🙂 Nu saknas bara en matta, taklampa och en bokhylla eller annan förvaring på andra sidan rummet…

Före:

Efter:

Jullistan

🌲 6 JULSNABBA 🌲
Pepparkakor eller lussebullar?
Lussebullar, älskar de med pärlsocker på!

Skumtomtar eller knäck?
Knäck fastnar så fruktansvärt i tänderna så säger skumtomtar

Julkorv eller julskinka?
Julskinka på knäckemacka

Revbensspjäll eller Janssons?
Är faktiskt inte så förtjust i något av dem…

Glögg eller julmust?
Julmust

Ge eller få?
Ge! Så roligt att överraska.

🎅 5 JULPERSONLIGA 🎅
Vad är bäst med julen?

Det mesta! Mysig stämning, god mat och smarriga bakverk. Kommer nog uppskatta julen ännu mer när Milo blir äldre och jag får uppleva den genom honom. <3

Det sämsta med julen?
Att det märks så tydligt vilka som saknas en. När vardagen rullar på som vanligt tänker man inte så mycket på det men vid högtider så är det alltid extra jobbigt tycker jag.

Vad ska du göra på julafton?
Vi ska vara med Max familj på förmiddagen och sen åka hem till mina föräldrar efter Kalle. Tur att vi bor så nära båda!

Nyår då?
Nyår är inte planerat ännu. Men vi kommer fira lugnt med andra familjer som har barn. Så skönt att slippa nyårshetsen faktiskt.

Tror du att det blir det en snöig jul?
Ja det tror jag! Och hoppas.

⭐️ 4 JULFAVORITER ⭐️
Favoritjulfilm?

The Holiday

Favoritjulkalender?
Mysteriet på Greveholm, hur många gånger har man inte sett den?

Favoritjullåt?
Har ingen!

Favoritjuldoft?
Nybakade pepparkakor

🕰 3 OM JULTID 🕰
När är det dags att pynta?
Inför första advent, men julgranen ska pyntas kvällen innan julafton

Chokladkalender eller paketkalender?
Har aldrig haft en paketkalender. Kanske borde göra en till Milo nästa år. Än så länge är han fortfarande för liten för att förstå det roliga med paket och jul.

När öppnar man presenter på julafton?
Efter maten och Kalle! Så kan man pyssla med klapparna resten av kvällen sen. 🙂