VIGÅRDA/MISS LI

I fredags mötte jag upp Max på stan efter jobbet. Vi gick till Vigårda där vi åt middag för senare på kvällen skulle vi se Miss Li på Vasateatern. Ingen av oss är ett megastort fan men vi båda gillade verkligen konserten! Det bästa var såklart att få ha kvalitétstid tillsammans utan barn. I vardagspusslet är det lätt att relationen glöms bort och då är det extra viktigt att hitta på saker tillsammans. Istället för att köpa presenter till varandra så brukar vi boka en aktivitet istället, det är ett tips om ni känner att det aldrig blir av. Med en aktivitet bokad ett specifikt datum så rinner det inte ut i sanden och man får tid att rå om relationen. <3

Lördag och söndag jobbade jag på IKEA. Bra väder och helgen innan lön gjorde att det var väldigt lite kunder och tiden gick rättså långtsamt… Jobbar ikväll med så ska sätta igång med plugget nu så jag hinner klart innan jag måste åka sen. Hoppas ni får en fantastisk start på veckan!

Vad skapar hype?

Vilket underbart väder Stockholm har bjudit på idag!! Man blir ju så jäkla glad alltså. Hade nästan glömt bort hur mycket vädret påverkar humöret. Älskar att klä mig på våren också. Slipper tjocka jackor och lager på lager. Det här hade jag på mig idag – slitna jeans och en silkesskjorta.

Har suttit på BABAS hela dagen idag och arbetat på vårat examensarbete. Funderat och analyserat kring hur vi ska bygga upp våra intervjuer och vad som skapar hype på nätet. Typ vad engagerar följare och får dem att dela vidare osv. Varför får man ofta fler likes på en selfie än andra bilder? Så mycket omedveten psykologi som ligger bakom vårat beteende på sociala medier… Väldigt intressant att luska i faktiskt.

Nu har jag kommit hem från gymmet och måste hoppa in i duschen så jag inte får allt för få timmars sömn i natt. Puss!

18.04.16

Idag har jag varit flitig med kameran så nu ska ni få se min dag i bilder. Så här såg jag ut i förmiddags när jag gjort mig redo för dagen.

Åkte till Kista för ett läkarbesök och var lite tidig så fördrev tiden i gallerian så länge.

Inne på Indiska hade dem skyltat vårigt och fint med massor av växter och fina krukor. Ville köpa med mig alla hem! Men skulle som sagt till läkaren så blev inget köp hehe.

Läkarbesöket gick bra och hemma sen möttes jag av den här sötnosen.

Vi passade på att njuta av det varma vädret och gick en promenad. Tröttnar aldrig på strandpromenaden nere vid oss. Där finns en strand, flera badbryggor och under vintern så åker de modiga hurtbullarna skridskor på isen.

Hur snygg är inte min kille?? Älskar dig så obeskrivligt mycket. Världens bästa pappa är du också. <3

Till middag blev det en av Milos favoriträtter – pastagratäng på burk. Det har varit jättesvårt att få honom att våga prova nya maträtter. När han var yngre var det enklare men sen helt plötsligt vågade han inte prova längre. Under första tiden på förskolan så totalvägrade han att smaka maten de serverar där så vi fick börja ta med burkmat. Nu blir han duktigare och duktigare på att äta så burkmaten behövs mer sällan. Men tar alltid med en ifall att… Antar att han inte kommer äta burkmat upp till tonåren så försöker att inte stressa utan ta maten i Milos takt istället.

Busar med pappa och stoppar mat i hans mun. Herregud vad Milo skrattade haha. Det bästa ljudet i världen! <3

Nu ska jag och Max fortsätta kolla på serien The Sinner på SVTplay. Tips för er som gillar kriminaldraman. Den är superspännande!!

 

Heltidsanställd!

Nu är jag heltidsanställd på byrån från och med juni. Yey! Är ni intresserade av att veta mer om min utbildning och nya jobb? Isåfall jag kan berätta mer. 🙂

På lunchen igår så gick vi en promenad längs Norr Mälarstrand. Skönt att gå en sväng eftersom att vi annars sitter framför datorerna hela dagarna.

Nu är våren här!

Idag var en sådan dag då jag var alldeles för lat för att orka tvätta håret. Istället åkte skepparmössan på. Solens strålar värmde verkligen när jag satt och väntade på bussen. Så härligt! Nu är våren här på riktigt!

Vi hade avstämning med vår handledare i examensarbetet så idag har vi hängt i skolan istället för på Babas. Är så kul att hänga med dessa människor varje dag. Hoppas ni tycker detsamma om mig haha.

På vägen hem så sålde dom fina blommor vid Odenplan. Jag är dock sämst på att ta hand om blommor så det blev inget köp…

Min älskade lilla människa. Han fick ta ett bad efter middagen för att saneras från matrester. Sedan blev det välling och god natt. <3

När Milo hade somnat åkte jag ner till gymmet. Bästa stunden på dagen! Mina träningskläder är från Panos Emporio om det är någon som undrar.

Nu är jag redo att lägga mig. Imorgon ska jag jobba på byrån hela dagen. Har en rolig nyhet att dela med mig av då! Vi hörs imorgon! 🙂

Återkomsten

Hej tre månader senare!

Jag försvann härifrån när tiden inte längre räckte till. Har börjat arbeta extra på IKEA igen så nu befinner jag mig där varannan helg. Plus att jag har fått jobb på en byrå inom min nya bransch(!!). Är så jäkla glad. Det är verkligen utvecklande att få testa mina kunskaper i praktiken, och lära mig massor med nytt såklart. Ska dock erkänna att det är faktiskt lite kämpigt att få livspusslet att gå ihop med skola, två extrajobb, familj, träning och vänner. Känner mig lite otillräcklig då och då. Försöker att komma ihåg att detta bara är under en kort period i livet. Snart har vi gått två terminer av tre i skolan, vilket betyder att det bara är praktiken kvar efter det.

Just nu är vi inne på första veckan av vårat examensarbete. Jag ska tillsammans med min grupp skapa en digital lanseringsstrategi för Babas nya restaurang som öppnar i Nacka Forum under juni. Varing för många bilder på hamburgare!

babas hamburgare
cappuccino

kaffein högdalen
frida

Inskolning

Dagens mest spännande händelse – när lastbilen kom med mat till förskolan. Hur söta var dom inte? I sina små overaller och stora vantar stod alla och vinkade när han kom. Måste varit dagens höjdpunkt för chauffören också 🙂

Jag är med Milo på förmiddagen och sen byter Max av så jag kan åka till skolan. Det känns jättekul att vara tillbaka och i slutet på lovet längtade jag faktiskt dit! Det om något är ju ett bra tecken på att utbildningen känns helt rätt. 🙂

<3

Namnlappar

Inför inskolningen så måste jag namnmärka alla Milos kläder så dem inte kommer bort. Mickis tipsade om dem här i sin blogg och jag var tvungen att beställa dem. Hur söta? Du kan välja både motiv och bakgrund själv.

Extra plus också för att dem inte behöver strykas fast utan du fäster dem som vanliga klistermärken på märkes- eller tvättlappen.

Finns att beställa här!

Tack tack tack!

Jag vet knappt vad jag ska skriva idag. Tack tack tack för all otrolig respons jag fått sen jag publicerade inlägget igår. Varenda kommentar och meddelande betyder så otroligt mycket och gör mig ännu stakare i det här.
Tänk att vi är så många som går runt och delar dessa känslorna utan att vi vet om det. Nu blickar vi framåt och tillsammans hjälps vi åt att sluta skambelägga psykisk ohälsa.

Vill ni att jag skriver mer om det här? Vill inte driva en blogg endast om psykisk ohälsa, det skulle bli alldeles för deppigt. Men tänker att det kanske kan vara intressant att läsa mer? Både för dem som själva känner sig träffade, men också för dem som kanske har någon psykisk sjuk i sin närhet som behöver vara extra uppmärksam?

Och åter igen – världens största TACK! Igår mådde jag bra, men idag mår jag ännu bättre. Så jävla härligt.

Kram till varenda en av er! Ta hand om varandra. <3

Min hemlighet

Förra året var mitt nyårslöfte att jag skulle bli frisk. Frisk från vadå undrar ni nu såklart.
Jag var deprimerad.

I över sju års tid gick jag runt och mådde otroligt dåligt, men jag visste inte om att jag var sjuk. Jag trodde helt enkelt att jag var tvungen att gilla läget och leva med skiten. Tills en dag då jag tillslut vågade öppna upp mig för en vän och berätta hur jag mådde på riktigt. Under den glada ytan (som väldigt ofta sprack när jag var ensam). Utan henne hade jag aldrig förstått att jag var sjuk, och utan henne hade jag aldrig tagit hjälp och blivit frisk. Jag är dig evigt tacksam. Du vet vem du är. <3

Den här texten är en del av ett hemligt dokument som jag skrev i januari 2017.

”Jag har länge känt att något måste ju vara fel på mig. Det kan inte vara normalt att känna sig ledsen hela tiden. Även fast jag är ledsen så kan jag skratta och vara glad, men alltid bara för stunden. Kanske någon minut, halvtimme eller timme om någon berättat ett roligt skämt eller så. Men sen blir jag nedstämd igen. Som att mitt standardhumör är att vara ledsen medan alla andras är att vara glad. Men hur fan kan man vara ledsen när man har världens bästa sambo, bor i ett fint hus, har fått barn och bara borde njuta av livet??? Jag har ju inget att klaga på. Det finns ju dem som har det mycket värre än vad jag har. Människor svälter och dör i krig och här sitter jag i en soffa i trygga Upplands väsby och mår skit.

För några dar sen berättade jag för X hur jag egentligen mår. Hon hjälpte mig förstå att jag är sjuk. När jag kom hem googlade jag på depression och kom in på en sida där det var olika symptomer på uppradade. Jag kände igen mig i nästan alla!! Aldrig tidigare hade jag kunnat sätta ord på hur det kändes men där gjorde någon annan det åt mig. Efter det tillfället började jag Googla då och då, och ju mer jag Googlade desto säkrare blev jag. Jag är deprimerad. Tror det var en månad sen ungefär (november/december 2016). När jag förstod att jag har en sjukdom förstod jag även att man behöver inte må såhär. De flesta sjukdomarna går ju att bota. Så jag bestämde mig för att efter nyår MÅSTE jag ta tag i det här. Jag kommer inte kunna bli frisk på egen hand. Depressionen kommer inte gå över av sig själv och jag har redan provat samtalsterapi som inte hjälpte mer än för stunden.”

Så efter nyår förra året så bestämde jag mig för att sluta låtsas som att allt är bra och istället våga ta hjälp. Jag fick via kontakter hjälp av en fantastisk läkare på en mottagning specialiserad på psykisk ohälsa. Han förminskade inte mina problem utan tog dem på största allvar. Det märktes att han var kunnig och vi hade ett långt samtal om de senaste åren och vilka situationer som fick mig att få extra mycket ångest. Han fick mig även att förstå att depression är som vilken sjukdom som helst, bara det att den inte syns utanpå.
Jag fick genomgå olika tester och ta blodprovet för att utesluta andra sjukdomar. Tillslut blev jag diagnosiserad med depression.
Den dagen fick jag antidepressiva läkemedel utskrivna och det förändrade mitt liv bara på några dagar. Det kanske låter absurt men det är sant. Min hjärna hade slutat producera glada känslor i min kropp för den hade brist på ämnet som kunde hjälpa den att göra det.

Nu har det gått ett år och fortfarande har jag inte berättat det här för någon för jag skämts så mycket. Men att jag skäms och inte pratar om det leder bara till att fler psykiskt sjuka fortsätter att känna samma skam.

I dokumentet skrev jag också att jag förhoppningsvis kommer kunna berätta för andra om min historia när jag blivit frisk och fått distans till sjukdomen – och där är jag idag. Genom att dela med mig av min historia så hoppas jag på att kunna hjälpa någon annan att känna sig mindre ensam. Det finns hjälp att få bara du vågar ta modet till dig och söka hjälp. Orkar du inte själv så berätta för någon i din närhet som du litar på. Eller skriv till mig.

Mitt nyårslöfte i år är att börja prata om min psykiska ohälsa och göra det jag kan för att bidra till att det blir mindre tabubelagt.
Depression är en av våra vanligaste folksjukdomar men ändå är det få som pratar om det.

Idag mår jag bättre än någonsin. Jag är frisk och mår bra!