5 tips till dig som misstänker att du är deprimerad

Efter att jag berättat om min depression är det många som hört av sig och frågat om tips och råd. Är så himla glad för det, för det var därför jag delade med mig av min historia på nätet.
Nu har jag försökt att ta tillvara på mina egna erfarenheter och skrivit ihop en lista med de punkter som var mest avgörande för mig och min väg att bli frisk.

  • Välj ut en person du litar på och berätta för hen hur du mår. Förminska inte dig själv eller dina problem när du gör detta. Var verkligen ärlig och var inte rädd att låta konstig. Kanske har din vän känt sig likadan eller vet om någon annan som gör det. På så sätt kan du få kontakt med någon som verkligen förstår hur du känner dig, på riktigt. Har man inte varit deprimerad eller haft ångest är det omöjligt att förstå hur det faktiskt känns. Även fast hen försöker sitt yttersta. Bara att få prata med någon som vet hur det känns kan få din att känna dig bättre. Du förstår då att du inte är den enda som mår såhär.
  • Bestäm dig för ett datum när du ska söka hjälp. För att detta ska hjälpa dig så måste du även tala om för något att ska göra det, på så vis blir det verkligen av för du tvingas att ta tummen ur röven. Jag bestämde mig för att ”har jag inte blivit frisk vid nyår så måste jag söka hjälp”. Ju närmare det nya året kom, desto mer ångest och stress upplevde jag. Sen när jag väl börjat processen var det sååå skönt. Att kunna vara öppen med sina känslor hjälpte mycket bara det.
  • Googla runt och gör ett onlinetest. Jag upptäckte en del symptomer hos mig själv som jag inte var medveten om innan jag läste om dem. Här finns ett test som jag gjorde när jag var sjuk. Fick även göra ett liknande hos läkaren när jag var där. Det är mycket viktigt att du utgår från ditt mående de senaste dagarna och inte tänker tillbaka i tiden.
  • Ta hjälp av proffs. Efter mina personliga erfarenheter av vårdcentralen så skulle jag rekommendera att gå till en mottagning specialiserad på psykiatri istället. Tyvärr är kännedomen om psykisk ohälsa fortfarande väldigt liten och det är lätt att bli hemskickad utan riktig hjälp. På en psykiatrimottagning har de stor erfarenhet av alla möjliga sorters sjukdomar/diagnoser och ingenting är ovanligt eller främmande för dem. Där kommer du få rätt vård för just ditt specifika fall.
  • Håll ut och kämpa på! Det kommer att bli bättre, jag lovar dig. Men för att kunna bli frisk så måste du inse att du är sjuk. Depression är som vilken sjukdom som helst, förutom att den inte syns på utsidan. Men insidan är fan i tusenbitar och inget är roligt på riktigt.

 

Till slut kommer du att komma på dig själv en dag att det faktiskt gått några dagar utan att du mått dåligt eller att du gått och ältat de där dåliga tankarna om dig själv. Det är då det börjar vända! Då måste du fortsätta framåt ännu lite till för det bästa är ATT DU KOMMER ATT MÅ ÄNNU BÄTTRE ÄN SÅ!

Det är en sån fantastisk känsla att nu kunna må bra, vara lycklig och skratta innerligt från hjärtat. <3


Bilder från Pinterest

Min hemlighet

Förra året var mitt nyårslöfte att jag skulle bli frisk. Frisk från vadå undrar ni nu såklart.
Jag var deprimerad.

I över sju års tid gick jag runt och mådde otroligt dåligt, men jag visste inte om att jag var sjuk. Jag trodde helt enkelt att jag var tvungen att gilla läget och leva med skiten. Tills en dag då jag tillslut vågade öppna upp mig för en vän och berätta hur jag mådde på riktigt. Under den glada ytan (som väldigt ofta sprack när jag var ensam). Utan henne hade jag aldrig förstått att jag var sjuk, och utan henne hade jag aldrig tagit hjälp och blivit frisk. Jag är dig evigt tacksam. Du vet vem du är. <3

Den här texten är en del av ett hemligt dokument som jag skrev i januari 2017.

”Jag har länge känt att något måste ju vara fel på mig. Det kan inte vara normalt att känna sig ledsen hela tiden. Även fast jag är ledsen så kan jag skratta och vara glad, men alltid bara för stunden. Kanske någon minut, halvtimme eller timme om någon berättat ett roligt skämt eller så. Men sen blir jag nedstämd igen. Som att mitt standardhumör är att vara ledsen medan alla andras är att vara glad. Men hur fan kan man vara ledsen när man har världens bästa sambo, bor i ett fint hus, har fått barn och bara borde njuta av livet??? Jag har ju inget att klaga på. Det finns ju dem som har det mycket värre än vad jag har. Människor svälter och dör i krig och här sitter jag i en soffa i trygga Upplands väsby och mår skit.

För några dar sen berättade jag för X hur jag egentligen mår. Hon hjälpte mig förstå att jag är sjuk. När jag kom hem googlade jag på depression och kom in på en sida där det var olika symptomer på uppradade. Jag kände igen mig i nästan alla!! Aldrig tidigare hade jag kunnat sätta ord på hur det kändes men där gjorde någon annan det åt mig. Efter det tillfället började jag Googla då och då, och ju mer jag Googlade desto säkrare blev jag. Jag är deprimerad. Tror det var en månad sen ungefär (november/december 2016). När jag förstod att jag har en sjukdom förstod jag även att man behöver inte må såhär. De flesta sjukdomarna går ju att bota. Så jag bestämde mig för att efter nyår MÅSTE jag ta tag i det här. Jag kommer inte kunna bli frisk på egen hand. Depressionen kommer inte gå över av sig själv och jag har redan provat samtalsterapi som inte hjälpte mer än för stunden.”

Så efter nyår förra året så bestämde jag mig för att sluta låtsas som att allt är bra och istället våga ta hjälp. Jag fick via kontakter hjälp av en fantastisk läkare på en mottagning specialiserad på psykisk ohälsa. Han förminskade inte mina problem utan tog dem på största allvar. Det märktes att han var kunnig och vi hade ett långt samtal om de senaste åren och vilka situationer som fick mig att få extra mycket ångest. Han fick mig även att förstå att depression är som vilken sjukdom som helst, bara det att den inte syns utanpå.
Jag fick genomgå olika tester och ta blodprovet för att utesluta andra sjukdomar. Tillslut blev jag diagnosiserad med depression.
Den dagen fick jag antidepressiva läkemedel utskrivna och det förändrade mitt liv bara på några dagar. Det kanske låter absurt men det är sant. Min hjärna hade slutat producera glada känslor i min kropp för den hade brist på ämnet som kunde hjälpa den att göra det.

Nu har det gått ett år och fortfarande har jag inte berättat det här för någon för jag skämts så mycket. Men att jag skäms och inte pratar om det leder bara till att fler psykiskt sjuka fortsätter att känna samma skam.

I dokumentet skrev jag också att jag förhoppningsvis kommer kunna berätta för andra om min historia när jag blivit frisk och fått distans till sjukdomen – och där är jag idag. Genom att dela med mig av min historia så hoppas jag på att kunna hjälpa någon annan att känna sig mindre ensam. Det finns hjälp att få bara du vågar ta modet till dig och söka hjälp. Orkar du inte själv så berätta för någon i din närhet som du litar på. Eller skriv till mig.

Mitt nyårslöfte i år är att börja prata om min psykiska ohälsa och göra det jag kan för att bidra till att det blir mindre tabubelagt.
Depression är en av våra vanligaste folksjukdomar men ändå är det få som pratar om det.

Idag mår jag bättre än någonsin. Jag är frisk och mår bra!